Resans små mysterier

Har du tänkt på hur vi ibland påbörjar en resa mot ett gemensamt mål, men att våra vägar går åt olika håll och blir helt olika, och att vi sedan når målet vid olika tidpunkter trots att vi kan ha tagit de första stegen samtidigt? Jag tycker att det är fascinerande att observera, och ibland något frustrerande, eftersom orsakerna till skillnaderna mellan våra resor inte alltid ligger inom vår kontroll. Självklart finns det anledningar till att våra resor blir olika: vi har alla våra helt egna, personliga resor att göra, egna utmaningar att ställas inför och övervinna, vårt eget motstånd att tampas med. Det finns en anledning för allt som händer oss på resan, från hur lätt eller svårt det första steget är, vägens vindlingar och krökar, vägkorsningarna och valen vi måste göra vid dem, människorna vi träffar och så vidare.

Det är lite som om vi börjar från samma utgångspunkt och har samma destination i åtanke, kanske rent av samma intentioner att nå fram till destinationen, men att vi råkar köpa biljetterna genom olika resebyråer. När vi ber om biljetter till samma rutt så får du kanske en expressbiljett, medan jag får en något längre resväg, med byten på vägen. Vi kommer båda att nå våra slutmål, men på olika lång tid. Jag kanske känner mig både avundsjuk och lite förvirrad över varför det var du som fick expressbiljetten; jag vill ju också komma fram så snabbt som möjligt, minst lika gärna som du. Varför gör Gudinnan/Universum/Ödet så här mot mig? Det jag glömmer i den stunden är att jag kommer att komma fram i helt rätt tid.

Sedan visar det sig tydligen att de håller på med arbeten på din resväg och att det finns vissa hinder. Transporten får ta en annan väg och det uppstår förseningar. Nu kanske du undrar varför du blir förhindrad att nå destinationen på det här sättet, när vägen ju såg så enkel och direkt ut. Och glömmer att varje hinder finns där av en anledning, för ditt bästa.

Till slut når vi båda fram till slutdestinationen, i exakt rätt tid, och med exakt rätt erfarenheter från resan. Kanske har vi lärt oss att ha tillit till resan, till själva vägen och processen, och ser att vi alla måste resa våra helt egna, unika resor, som alltid är perfekt i tid för oss. Å andra sidan kan vi sedan ha glömt det här till nästa gång. Jag försöker påminna mig om att oavsett hur andras resor ser ut så är min resa min helt egen, som inte kan jämföras med någon annans. Visst blir jag lite småirriterad och avundsjuk ibland när jag upplever att det dyker upp hinder efter hinder efter hinder på min väg medan någon annan får raka spåret till målet och når fram mycket snabbare än jag; det händer till och med att jag klankar ner på mig själv för det och funderar över vad jag gjort för fel som inte kommer framåt trots att jag så gärna vill. Men allt oftare lyckas jag ta ett steg tillbaka och påminna mig själv om att vi har olika resor utan att egentligen behöva tänka på att göra det. Mindre frustration, mer flow, och jag kan rent av luta mig tillbaka och njuta av resan, och med spänning se fram emot vilka överraskningar den kommer att föra med sig. Så luta dig tillbaka, slappna av och njut.

Trevlig resa!